lördag 23 mars 2013

En månad senare

För en månad sedan skrev jag om Ego-året. Må bra och bla bla.

Facit?

Jag är på väg åt helt fel håll. Har sett en i min närhet krascha och har nu en lång väg upp igen. Blev ett wake up call. Jag är inte i närheten av det. Än. Men fortsätter jag i detta tempo bär det bara däråt.

Så nu drar jag i bromsen innan det är för sent.

Ja det är synd om alla som har ont. Nej jag kan inte hjälpa alla utan att stjälpa mig själv.

Senaste två veckorna har jag jobbat ca 10-12h/dag. Plus extrajobb någon/några kvällar. Och kurs på helgen där emellan. Det är inte hållbart.

En vanlig dag:
Klockan ringer ca 07.00. Har tre mattetal att lösa för att inte kunna stänga av larmet i sömnen. Är ändå såpass trött att jag lyckas slumra in igen innan jag hunnit sätta fötterna på golvet.
07.30 - vaknar med ett ryck. På med kläder, slänger i nån snabb "frukost" i farten.
07.55 - cyklar till jobbet.

8-18/19/20 -jobb. Lunch 12, i övrigt tar jag ingen rast eller mellanmål.
18/19/20-ish - cyklar till nästa jobb, äter en frukt/macka. Alternativt tar mig hemåt och kraschlandar i soffan till läggdags.

Skriver inte detta för att få medkänsla. Utan för mig själv. För att få svart på vitt vilket sjukt beteende.

När man älskar sitt jobb så mycket att det blir ett beroende. När man har svårt att dra gränser. Destruktiv kärlek.

Skärp dig nu damen. Vakna, bromsa och LEV FÖR DIG SJÄLV!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar